Snabba fakta om PennHIP

1. Distraktionsindexet (DI) som bestäms av PennHIP-metoden är den mest tillförlitliga indikatorn på framtida höftledsartros.

I en studie som jämförde faktorer som ålder, ras, vikt, kön, distraktionsindex och norbergsvinkel (en annan metod för att mäta höftslapphet baserad på den konventionella röntgen av OFA-typ) fann man att distraktionsindex hade högst korrelation (prediktiv kraft) med framtida utveckling av artros oavsett ålder vid tidpunkten för PennHIP-utvärdering.

Smith GK, Popovitch CA, Gregor TP. Utvärdering av riskfaktorer för degenerativ ledsjukdom associerad med dysplasi hos hundar, J Am Vet Med Assoc, 1995; 206: 642-647.
Abstract

2. Distraktionsindexet förändras inte nämnvärt över tiden.

En studie av storrashundar visade att distraktionsindexet förblev detsamma över tiden (inom acceptabla statistiska gränser) och var mycket mer tillförlitlig över tid än andra metoder som Norberg-vinkeln och OFA-poängmetoden.

Smith GK, Gregor TP, Rhodes WH och Biery D. Coxofemoral ledslapphet från distraktionsröntgen och dess samtidiga och prospektiva korrelation med slapphet, subjektiv poäng och bevis på degenerativ ledsjukdom från konventionell höftförlängd radiografi, Am J Vet Res, 1993; 54: 1021-1042. Abstract

3. Att hålla din hund på en mager vikt under hela livet fördröjer uppkomsten av höftledsartros relaterad till höftledsdysplasi.

Begränsad matning för att bibehålla en mager kropp fördröjde eller förhindrade utvecklingen av röntgen-tecken på höftledsartros i en grupp av 48 labrador retriever som följdes under hela livet. Livstidsupprätthållande av 25 % dietrestriktion försenade uppkomsten och minskade svårighetsgraden av höftledsartros, vilket påverkar både livslängd och livskvalitet positivt. Denna studie visade också att höftledsartros kan utvecklas när som helst under en hunds liv.

Smith GK, Paster ER, Powers MY, Lawler DF, Biery DN, Shofer FS, McKelvie PJ, Kealy RD. Livslångt dietbegränsning och radiografiska bevis på artros i höftleder hos hundar. J Am Vet Med Assoc. 2006 1 sep; 229 (5); 690-3. Abstrakt

4. PennHIP-metoden kan tillförlitligt utföras på en hund så ung som 16 veckor gammal.

PennHIP har studerat effekten av denna metod från åtta veckor upp till tre års ålder. För närvarande rekommenderas att hundar inte ska utvärderas före 16 veckors ålder och att uppföljningsröntgen vid 6 månaders eller 1 års ålder uppmuntras. Beslutet att låta utföra metoden igen är dock alltid ägarens beslut.

Smith GK, Gregor TP, Rhodes WH och Biery DN. Coxofemoral ledslapphet från distraktionsröntgen och dess samtidiga och prospektiva korrelation med slapphet, subjektiv poäng och bevis på degenerativ ledsjukdom från konventionell höftförlängd radiografi, Am J Vet Res, 1993;54:1021-1042. Abstract

Smith GK, Hill C, Gregor TP, Olsson K. Reliability of the Hip Distraction Index hos två månader gamla schäferhundar. J Am Vet Med Assoc, 1998;212:1560-1563. Abstract

5. 80 % av hundarna som utvärderades som ”normala” av OFA visade sig ha höftslapphet genom PennHIP-tester som predisponerade dem för att utveckla höftledsartros i framtiden.

Hundar som bedömdes som normala av OFA hade en kliniskt viktig passiv höftledsslapphet som bestämts av PennHIP-distraktionsindex. Resultaten tydde på att OFA-betygsröntgenbilder (röntgen) underskattade känsligheten för artros hos hundar. Närvaron av dessa ”falsk-normala” hundar i avelsbassängen saktar sannolikt utvecklingen av minskande höftledsdysplasi.

Powers MY, Karbe GT, Gregor TP, McKelvie PJ, Culp WT, Fordyce HH, Smith GK. Utvärdering av sambandet mellan Orthopaedic Foundation for Animals höftledspoäng och PennHIP-distraktionsindexvärden hos hundar. J Am Vet Med Assoc 2010; 237: 532-541. Abstrakt

6. PennHIP Biomechanics: Biomekanisk testning bestämde den optimala patientpositionen för att mäta maximal höftslapphet.

Höftslappheten visade sig vara maximal när bakbenen hölls i viktbärande position som används i PennHIP-metoden. Höftslapphet maskerades faktiskt i den konventionella höftförlängda positionen.

Smith GK , Biery DN och Gregor TP. Nya koncept för coxofemoral ledstabilitet och utveckling av en klinisk stress-radiografisk metod för att kvantifiera höftledsslapphet hos hund, J Am Vet Med Assoc. 1990;196:59-70. Abstrakt

Heyman J, Smith GK och Cofone MA. En biomekanisk studie av effekten av coxofemoral positionering på passiv höftledsslapphet hos hunden. Am J Vet Res, 1993;54:210-215. Abstract

7. PennHIP fortsätter att undersöka inneboende skillnader mellan raser.

De raser som har de tightaste höfterna mätt med DI har lägst mottaglighet för att visa höftledsartros. Inom var och en av de 8 raser (amerikansk bulldog, Berner Sennenhund, Schäferhund, Golden Retriever, Labrador Retriever, Newfoundland, Rottweiler och Standardpudel) som hittills studerats, ju lösare höfterna, dvs., desto större distraktionsindex (DI) ), desto större är sannolikheten för att visa höftledsartros.

Runge JJ, Kelly SP, Gregor TP, Kotwal S, Smith GK. Distraktionsindex som riskfaktor för artros i samband med höftledsdysplasi hos fyra stora hundraser. Journal of Small Animal Practice 2010;51:264-269. Abstrakt

Smith GK , Mayhew PD, Kapatkin AS, Shofer FS, Gregor TP. Utvärdering av riskfaktorer för degenerativ ledsjukdom associerad med höftledsdysplasi hos hund hos schäferhundar, golden retrievers, labrador retrievers och rottweilers. J Am Vet Med Assoc, 2001;219:1719-1724. Abstrakt

8. Hormonella effekter på höftledsdysplasidiagnostik

I motsats till vad många tror, har brunst (att vara i brunst) ingen betydelse för höftpoäng; studien visade definitivt att brunst inte negativt påverkar distraktionsindexet eller någon annan höftpoängmetod, inklusive den subjektivt avlästa, höftförlängda metoden. Effekterna av graviditet på höftpoäng har dock inte studerats. Hormonet relaxin förblir närvarande upp till 8 veckor efter valpning (även om det varierar beroende på ras). Vi känner till ingen studie som beskriver om relaxin har en effekt på DI eller någon annan höftpoängmetod, men för att vara på den säkra sidan rekommenderar vi att vänta 8 veckor efter amning eller 16 veckor efter valpning innan höfttestning.

Hassinger KA, Smith GK, Conzemius HM, Hill CM och Gregor TP. Effekt av estruscykel på coxofemoral ledslapphet, Vet Comp Ortho Traum, 1997;10:69-74.

9. Repeterbarhet inom och mellan examinator

Studier har visat att PennHIP-metoden har en mycket hög grad av reproducerbarhet mellan granskare. Med andra ord bör din hund ha liknande distraktionspoäng oavsett vilken PennHIP-certifierad veterinär som utför röntgenbilderna. Denna höga grad av konsistens kan tillskrivas den inneboende biomekaniken i hundens höftled och den kvalitetssäkringsutbildning som alla PennHIP-nätverksveterinärer måste genomföra framgångsrikt.

Smith GK , LaFond E, Heyman SJ, Cofone MA och Gregor TP. Biomekanisk karakterisering av passiv slapphet hos hundens coxofemorala led, Am J Vet Res, 1997;58:1078-1082. Abstract

Smith GK , LaFond E och Gregor TP. Repeterbarhet inom och mellan undersökare av distraktionsindex i höftlederna hos hundar, Am J Vet Res, 1997;58:1076-1077. Abstract

10. Katter och höftledsdysplasi

Visste du att katter kan få höftledsdysplasi? Liksom hos hundar är distraktionsindexet korrelerat med artros; ju större distraktionsindex, desto mer sannolikt kommer en katt att utveckla artros. Ytterligare studier behöver dock göras för att fastställa hur väl katter tolererar slapphet.

Langenbach A, Giger U, Green P, Rhodes H, Gregor T, LaFond E och Smith G. Förhållandet mellan degenerativ ledsjukdom och slapphet i coxofemoralleden genom användning av distraktionsindex och Norberg-vinkelmätning i en grupp katter . J Am Vet Med Assoc 1998;213:1439-1443. Abstract

Murphy TP, Biery DN, Fordyce HH, Gregor TP, Shofer FS och Smith GK. Radiografisk förekomst av höftledsdysplasi hos 121 Maine Coon Cats, Proc 27th An Conf Vet Ortho Soc, Val dIsere, Frankrike, 2000:s. 53.

11. Höftdysplasi hos hund kan visa sig långt efter 2 års ålder och distraktionsindex exakt förutspådd OA-känslighet

I en unik livslängdsstudie av 48 labrador retrievers lärde man sig mycket om den naturliga historien bakom höftledsdysplasi hos hund. Coxofemoral subluxation, som identifierades på HE-röntgen, inträffade vid 2 års ålder och inte därefter. OFA-kriteriernas noggrannhet var dålig: 55 % av hundarna som fick ”normala” poäng vid 2 års ålder blev radiografiskt dysplastiska i slutet av livet; 92 % av hundarna som fick normala poäng enligt OFA-kriterier vid 2 års ålder utvecklade histopatologisk OA av CHD vid livets slut. Däremot förutspådde PennHIP DI vid 2 års ålder att alla 48 hundar var mottagliga för OA av CHD och vid det naturliga livets slut hade 98 % av dessa hundar röntgenologiska eller histopatologiska tecken på OA.

Smith GK, Lawler DF, Biery DN, Powers MY, Shofer F, Gregor TP, Karbe G, Evans RH och Kealy RD. Kronologi för utveckling av höftdysplasi i en kohort av 48 labrador retrievers följt för livet, Vet Surg 2012; 41:20-33. Abstrakt